Befriaren

Volvo är till salu, och det är inte säkert att någon vill köpa det. Det här fått socialdemokraterna att propagera för att staten ska gå in och nationalisera företaget. Viljan att rädda volvo härstammar dock från nostalgi, nationalism och socialism. Nostalgi, därför att folk har trevliga minnen associerade till sina egna och andras volvobilar. Bilresor med familjen, barndomsbilen, eller den nuvarande bilen som varit trogen trotjänare i många år. Nationalism, därför att Volvo är ett Svenskt företag, och av nationalistiska skäl tycker folk att det på något sätt är viktigt att det finns bilföretag inom det egna landet, vilket det inte är egentligen. Och slutligen socialism, eftersom det är just vad det är när staten äger produktionsmedel.

Morgan Johansson från Socialdemokraterna säger om Maud Oloffson, som är kritisk till idén att nationalisera Volvo, att “Maud Oloffson kan bli den näringsminister som begraver Volvo”, vilket är fullständigt absurt. Det är inte Maud Oloffson, utan kunderna på den fria marknaden, som begräver Volvo. Kunderna vill inte köpa Volvo’s bilar, och därför går det dåligt för företaget. Att Maud Oloffson, genom att låta bli att nationalisera och gå in med skattebetalarnas pengar, “begraver” företaget är socialism in absurdum. Ska man resonera att det är näringsministerns fel varje gång det går dåligt för ett företag?

I praktiken finns inget skäl att rädda Volvo. Det är en hälsosam och självklar den av marknadsekonomi att företag går under. Det är inget självändamål att företag ska klara sig under lång tid. Kortsiktigt så kommer de anställda vara arbetslösa, men på sikt kommer de få nya jobb. Folk kommer kunna köpa bilar från andra märken. Låt Volvo gå under, det finns inget skäl att rädda dem.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har avslagit en mans begäran att ha på sig turban på bilden på sitt körkort. Huruvida människor borde få ha turban på sina körkort eller inte är egentligen en icke-fråga, eftersom statliga körkort inte borde existera överhuvudtaget. Infrastruktur borde ägas och drivas av den privata sektorn. Vägar, flygplatser och flygplan borde ägas privat av marknaden. Sedan borde de som äger vägarna få bestämma själva vilka som får köra på vägen. De vägägarna som vill kan sedan vara fria att kräva att de som kör på vägarna ska inneha något slags privat identifiering. Och de privata företagen som skapar I.D. Kort borde givetvis vara fria att sätta vilka regler de vill för hur korten ska utformas och se ut. Låt den fria marknaden ha hand om saken.

Regeringen föreslår att det ska bli möjligt att äga sin lägenhet på riktigt. Som det är idag så är det rent tekniskt så att folk som “äger” sina lägenheter egentligen äger en viss procent i en bostadsrättsförening, och det är bostadsrättsföreningen som äger lägenheten. Med så kallade “ägarlägenheter” så skulle man äga sin lägenhet på riktigt, på samma sätt som man kan äga ett hus. Man skulle få lov att till exempel hyra ut lägenheten i andra hand och ta ut lån på lägenheten.

Om ägarlägenheter införs på riktigt, utan kompromisser, så kommer det på sikt att lösa bostadsbristen, förutsatt att stadsplanerare inte planerar bort nybyggen av ägarlägenheter där befolkningen vill ha dem. Att det är brist på lägenheter idag beror främst på att hyrsregleringar gör att fastighetsägare inte tillåts ta tillräckligt mycket betalt för att det ska vara lönt ekonomiskt att bygga nya hyreslägenheter. Därför beställs inte tillräckligt många nybyggen. Med ägarlägenheter så blir det i princip lagligt med marknadshyror - lägenhetsägaren kan hyra ut sin lägenhet och ta hur betalt han vill. Detta kommer skapa ett stort incitament att bygga nya ägarlägenheter, och bostadsbristen kommer på så vis att lösas på sikt.
*uppdatering* Enligt SvD så verkar det som att det blir hyresreglering vid uthyrning av ägarlägenheter trots allt…

Folkhälsoministern Maria Larsson från Kristdemokraterna vill kämpa för att “bristande tillgänglighet” ska kunna klassas som diskriminering. Debatten om huruvida det är diskriminering eller inte att ha hand om en lokal som rullstolsbundna har svårt att ta sig runt i är i grund och botten irrelevant, eftersom det inte borde vara olagligt att diskriminera från första början. I en fri marknad bör det vara en självklarhet att folk får bestämma själva över sin egendom. Att få bestämma själv vem som ska få äta i ens restaurang borde vara en lika självklar rättighet som att få bestämma själv vem man vill släppa in i sitt eget hem.

Det finns dock många praktiska argument för varför en lag som tvingar lokaler att vara tillgängliga för rullstolsbundna personer inte är en bra idé.

* Vissa lokaler är praktiskt omöjliga att göra tillgängliga för rullstolsbundna. Vissa företag har till exempel sina lokaler i gamla byggnader där det inte finns någon möjlighet att bygga någon hiss, ramp, eller dylikt. Ska de här verksamheterna tvingas lägga ner eller flytta? Ska de tvingas tillhandahålla en tjänst där de skickar ner ett par starka killar för att lyfta personen upp för trapporna?

* Vissa lokaler, rentav de flesta, får plats med mindre grejer och personer om de är byggda på ett sätt så att rullstolsbundna ska kunna komma fram. Tänk dig en restaurang, till exempel. Många restauranger och krogar kommer behöva ta bort bord för att vägen till toaletten ska vara tillräckligt bred för en rullstol att komma fram. Då kan mindre personer vistas i restaurangen, och lönsamheten minskar.

* Det finns extremt få rullstolsburna personer. Faktiskt. Är det verkligen rimligt att man ska behöva anpassa vartenda jävla lokal i hela jävla landet, bara för att det finns några tusen personer i rullstol? Var ska man dra gränsen? Det finns ett par tre personer i världen som är längre än 2.5 meter, ska alla lokaler i världen tvingas ha höga tak för att anpassa sig för de här personerna? Eller tänk på alla som är väldigt korta (dvärgar är väl den politiskt inkorrekta termen). Ska man göra alla byggnader och lokaler pyttesmå för att anpassa sig till dem? Det är helt enkelt inte rimligt att vartenda lokal ska anpassas till personer i rullstol.

Ulf Lundell gillar inte att en av hans grannar har byggt ett 16 meter högt utkikstorn på sin tomt. Därför har han försökt få myndigheterna att tvinga hans granne att riva ner tornet. Men i ett sällsynt försvar av äganderätten så har Myndighetsnämnden i Simrishamn bestämt sig för att  tornet får vara kvar. Iochförsig inte på grund av något principiellt försvar för äganderätten, utan på grund av någon ovidkommande detalj - myndigheterna tycker att tornet är ett konstverk, och det behövs tydligen inte byggnadslov för att ha upprätta konstverk.

Byggnadslov borde inte existera. Äger man mark så borde man få bygga vad man vill där. Om ens byggnad på något sätt skulle skada ens granne eller hans egendom, till exempel om någonting skulle lossna och flyga in i grannens trädgård, då får man givetvis vara skyldig sin granne skadestånd. Ulf Lundell vill att myndighterna ska använda våld mot hans granne; han vill att myndighetspersoner ska hota hans granne med fängelsestraff, böter eller använda tvångsåtgärder. Det är inget civiliserat sätt att agera mot sina grannar.

Istället kunde Lundell ha sett till att ingå ett avtal med sin granne, där han försäkrar sig mot att de inte bygger på sätt han ej finner önskvärt. Det är klart att man kan ha synpunkter på hur ens granne bygger, men för att faktiskt kunna påverka borde det behöva finnas en överenskommelse grannarna emellan. Om grannarna inte går med på något sådant avtal lär det bero på att avtalsvillkoren är oskäliga, att grannarna inte kan tillmötesgå kraven, eller att de saknar respekt för sina grannar. Oavsett varför grannarna inte vill skriva på avtalet är det dumt att köpa ett hus på platsen.

Alice Åström (v).

Alice Åström (v) deltog under eftermiddagen i en TV-debatt angående FRA. Hon framhävde flera argument mot FRA-lagen, men det mest anmärkningsvärda torde ha varit när hon sade att lagen gör att man inte längre äger sin kommunikation. Självklart är det så, men det anmärkningsvärda ligger ju i att Alice Åström i debatten representerade Vänsterpartiet – en organisation som inte har alltför mycket till övers för äganderätt.

Nu kommer det väl någon Piratpartist och säger att information är fri och inte kan ägas, men i detta fall är upphovsrättsfrågan irrelevant, då FRA kränker bredbandsbolagens fysiska egendom (vilka abonnenterna har avtal med), så vi lämnar den frågan därhän.

Det som är relevant är att Åström börjar använda äganderätten som argument i fler sammanhang – vilket förvisso är mycket osannolikt.