Socialism är omöjligt

Mars 13, 2009

…och kan inte räkna!

, , , , Intressant
Kommentarer (0)

Rädda dansbanden!

December 31, 2008

Johan Norberg var med i Agenda då ett klipp från rapport 1979 visades. Johan Norberg var snabb med att komma med en väldigt viktig poäng. Nämligen att detta händer idag med. Bilföretagen ska ha statliga lån, i USA “räddar” man banker och bilindustrin. Johan Norberg sade sedan skämtsamt att detta borde bli obligatoriskt att se i dessa dagar, de flesta med sunt förnuft måste hålla med! Här ser man tydligt hur det är omöjligt att “stimulera” ekonomin, ekonomin stimulerar sig själv bäst, allt staten försöker göra kommer endast göra saker värre. Här är då klippet:

Lägg märke till ordet “utpressning” som används i klippet, och hur diskotekägaren beskriver “fråntagande av rättigheter”, ingen dum kille inte!

Kategorier: Ekonomi, Planekonomi, Video | Etiketter: , , |
Kommentarer (3)

Han är ju centralbankschef!

November 18, 2008

Under finanskrisen har, iallafall jag fått höra att eftersom Bernanke är centralbankschef så måste han veta vad han håller på med. Annars skulle han inte ha posten. Någonting vi måste tänka på här är att ingen person som är emot centralbank skulle bli centralbankschef. Att argumentet är ogiltigt borde nog de flesta se, men en fråga som vi glömmer att besvara då vi avfärdar “argumentet” som ett logiskt felslut är hur en centralbankschef får sitt jobb.

Som de flesta vet så agerar människor (mot personliga mål), det är någonting som inte går att motbevisa då att motbevisa någonting är att agera. Då vi har detta hörnet i pusslet så kan vi sedan få fram att en central planering av valutan är omöjlig. Vi kan aldrig hålla koll på hur mycket pengar som ska tryckas då tillgång och efterfrågan slutar att existera där ett valutamonopol börjar. För den som vill kolla upp detta ytterligare så är rekomenderad läsning Ludwig von Mises.

Logik är inte lätt om man utsätts för “politiskt korrekt” retorik dag in och dag ut.
Hur man löser finanskrisen föreslås av svenska ekonomer (givetvis inte Stefan Karlsson) är att flytta om resurser (genom att trycka pengar eller beskatta) till stora företag för att “stimulera ekonomin”.
Hur sådan magi skulle lösa problem istället för att skapa nya problem och skjuta upp redan existerande problem förklaras inte, och logiken i hur finanskrisen framställs för tankarna till Monty Python’s “Holy Grail”.

Kortfattat om hur dagens ekonomer verkar tänka:
Centralbanken trycker pengar, utan pengar fungerar inte samhället, det betyder att pengar är viktigt. Därför är centralbanken viktig, och utan den skulle inte samhället fungera. Därför är centralbankschefen viktig och det han säger måste stämma, annars skulle han inte vara centralbankschef. Om centralbankschefen har rätt så har jag rätt, eftersom att han tycker som mig. Det betyder att jag har rätt, jag vinner 1000 internet.

Kommentarer (0)

Amerikansk socialism

Oktober 2, 2008

I DN får vi veta att amerikanska senaten röstat ja till att hjälpa den krisdrabbade finansmarknaden genom att köpa värdepapper och tillgångar för 700 miljarder dollar. Att företag skall få stå för sina egna förluster är inget som de amerikanska senatorerna håller varmt om hjärtat. Befriarna frågar sig hur det kommer bli i framtiden, när bankerna vet att staten kommer hålla dem om ryggen.  De lär knappast agera mer ansvarsfullt. Nu återstår det att se hur representanthuset röstar.

Kategorier: Planekonomi | Etiketter: , , |
Kommentarer (7)

Lite vett kvar i USA

September 29, 2008

Kongressen i USA har förvånansvärt nog röstat nej till förslaget att skjuta till 700 md dollar för att rädda banker som tydligen inte ska få ta hand om sina egna förluster(vilket borde vara självklart i på en (relativt) fri marknad). Att privatisera vinster och socialisera förluster är verkligen inte medicinen som hjälper mot den nuvarande finanskrisen eftersom bankerna då lär sig att de kan agera utan risktänkande.

Detta handlar förstås inte om något “nyliberalt misslyckande” utan statliga regleringar som går fel. Ron Paul förklarar som vanligt mycket bra hela problematiken.

Mises Institute reder ut vad räddningspaketet skulle ha inneburit.

Kategorier: Myntfot, Planekonomi | Etiketter: , , , |
Kommentarer (4)

Nationalisering av bolåneinstitut och fiatvaluta

September 8, 2008

Den Amerikanska staten har bestämt sig för att nationalisera landets två största bolåneinstitut, Freddie Mac och Fannie Mae. Att händelsen visar vilken kris den Amerikanska ekonomin befinner sig i är närmast självklart, det som däremot är mindre självklart för de flesta är var den här krisen kommer ifrån och vad lösningen är. Det är statlig inblanding i ekonomin som orsakat krisen, och ännu mer statlig inblandning kommer inte lösa problemet.

USA lånar pengar, bland annat från Kina, för att finansiera bland annat sin militära närvaro i nästan 100 länder, inte minst den i mellanöstern. Staten fortsätter att öka sina utgifter trots att den har ett underskott. Det är ganska självklart att staten behöver minska sina utgifter, och för att göra detta måste man minska myndigheters budgetar och/eller stänga ner myndigheter helt och hållet.

Det är också mycket viktigt att påpeka problemet med fiatvaluta. Fiatvaluta innebär att en valuta inte backas upp av några reella tillgångar, som till exempel guld eller silver. I amerikanska konstitutionen slås det fast att den enda tillåtna statliga valutan är valuta uppbackat av guld och silver. Detta har den amerikanska staten kommit runt genom att ge den privatägda banken Federal Reserve monopol på att trycka pengar. Konstitutionen säger ju bara att statens valuta måste backas upp av guld och silver, och Federal Reserve är ju en privat valuta, någonting de flesta inte vet. Med andra ord är hela den Amerikanska ekonomin uppbyggd på ett kryphål.

I DN försöka man ge sken av att den ekonomiska krisen är ett marknadsmisslyckande.

[Nationaliseringen] går emot mycket av vad Bushadministrationen står för, när det gäller tilltro till marknadskrafterna, säger Johan Schüc från DN.

Men den här krisen har ingenting med den fria marknaden att göra. Jag vet inte om det är Bush, Johan Schüc eller båda två som missuppfattat detta. Att låta privatägda bolag låna ut fiatvaluta tryckta av det privatägda penningmonopolet är inte “marknad”. En fri marknad vore att tillåta privata företag konkurrera med olika valutor, till exempel genom att låta företag trycka sina egna guld och silver-mynt och sedlar uppbackade av guld och silver-reserver. Och detta är den Amerikanska staten tydligen inte intresserad av, vilket de bevisade när de skickade in federala agenter in i företaget Liberty Dollars lokaler, ett företag som trycker just guld och silvermynt, och beslagtog all guld och silver. Även PayPal, grundat av en libertarian, var från början tänkt som en utmanare till statens valutamonopol, men tvingades ge upp den planen efter påtryckningar från staten (grundaren sålde PayPal och övergav verksamheten när staten började sina påtryckningar).

Kategorier: Myntfot, Planekonomi | Etiketter: , |
Kommentarer (1)

Kuba riskerar blåsa bort

September 8, 2008

SvD skriver idag om hur orkanen Ike under det närmaste dygnet riskerar att orsaka total förödelse på Kuba. Om vi lägger klimathysterin åt sidan för en liten stund, så kan vi analysera hur det politiska läget på Kuba påverkar beredskapen inför den situation som kan tänkas uppstå efter orkanen har blåst förbi.

SvD: Över 900 000 personer har redan evakuerats och köerna i landets mataffärer var under dagen långa när alla ville bunkra konserver. Kuba har historiskt sett varit bra på att evakuera sina medborgare och därmed hålla ner dödssiffrorna.

Att köerna till mataffärerna var långa är föga oväntat. Det torde inte vara någon avsevärd skillnad gentemot innan. Bortsett från att Kubanerna förmodligen inte använder ShopExpress (och om de gör det så har de antagligen ingen självutcheckning) så beror de långa köerna på att marknaden är kontrollerad av staten. Det finns till exempel ransoner på hur mycket ris man får köpa, men ransonerna är förhållandevis små, så det är väldigt många familjer vill utnyttja hela sin ranson, och som använder olika smarta lösningar för att överskrida ransonen. Om för många utnyttjar sin ranson fullt ut tar riset slut, så den förnuftiga kubanen ser till köa i god tid om denne verkligen har bestämt sig för att ha Ris à la Malta på julbordet. När många resonerar på samma sätt (vilket normalt sett uppstår vid löneutbetalningar – och, i Kubas fall, vid utdelning av ransoneringskort –, inför veckoslut och under högtidsdagar), så uppstår köer.

Ponera nu att orkanen totalförstör hälften av alla risodlingar på Kuba. Ransonen måste då halveras, och den kuban som inte stod i kö för att köpa ris innan, kommer att göra det då.

Hur löser då en kapitalistisk ekonomi detta? Enkelt: priset på ris stiger så till den grad att efterfrågan på ris varken är mer eller mindre än så mycket ris som produceras. Därmed finns det ingen skillnad mellan hur mycket ris folk vill köpa och hur mycket ris som finns att köpa – alla får så mycket ris de är beredd att betala för. Den som inte tycker att ris är så jättegott köper då istället makaroner, potatis, quinoa eller nudlar; varor som kanske var dyrare än ris innan stormen, men som efter stormen var mer kostnadseffektivt.

Den ökade efterfrågan på övriga basvaror leder förstås till en prishöjning även på dem, men prishöjningen blir inte lika stor som för riset, eftersom det är fördelat över ett stort antal varor. Prishöjningen för makaronerna blir dock tillfällig, eftersom produktionen av makaroner kommer att ökas som följd av ökad efterfrågan. Ingen behöver egentligen få mindre mat på sin tallrik, med andra ord.

Förutom kubanerna då…

Kategorier: Klimat, Planekonomi, Socialism | Etiketter: , |
Kommentarer (1)

Planekonomisk sjukvård

September 2, 2008

Socialdemokraterna och Moderaterna i Stockholm bråkar med varandra om vilken modell den planekonomiska sjukvården ska ha. Att analysera de olika partiernas föreslagna modeller känns onödigt, eftersom min poäng med det här inlägget är att marknadsekonomi är det enda systemet som fungerar. Att, som riksdagspartierna gör, sitta och föreslå olika modeller är ungefär som när myndigheterna i gamla Sovjet satt och diskuterade vilken ekonomisk modell de statliga matbutikerna skulle ha. Skulle varje medborgare få en limpa bröd i veckan eller två? Ska man finansiera de statliga matbutikerna med 70% kommunalskatt och 30% statlig skatt, eller är 60/40 bättre?

Det är denna sortens justeringar i ett planekomiskt system som nu riksdagspartierna gör inom vården. De sitter och bråkar om hur den planekomiska sjukvården ska fungera, men precis som med matbutikerna i Sovjet så är den enda verkliga lösningen är att slopa planekomin och tillåta en helt fri marknad. Precis som med matbutikerna i Sovjet så kommer sjukvården per automatik att fungera dåligt så länge den är skattefinansierad. De olika “modellerna” som politikerna föreslår kan visserligen göra en viss skillnad; Vissa modeller fungerar mindre dåligt än andra, men det enda som fungerar bra på riktigt är oreglerad marknadsekonomi.

Kategorier: Monopol, Planekonomi | Etiketter: |
Kommentarer (0)