Befriaren

Folkhälsoministern Maria Larsson från Kristdemokraterna vill kämpa för att “bristande tillgänglighet” ska kunna klassas som diskriminering. Debatten om huruvida det är diskriminering eller inte att ha hand om en lokal som rullstolsbundna har svårt att ta sig runt i är i grund och botten irrelevant, eftersom det inte borde vara olagligt att diskriminera från första början. I en fri marknad bör det vara en självklarhet att folk får bestämma själva över sin egendom. Att få bestämma själv vem som ska få äta i ens restaurang borde vara en lika självklar rättighet som att få bestämma själv vem man vill släppa in i sitt eget hem.

Det finns dock många praktiska argument för varför en lag som tvingar lokaler att vara tillgängliga för rullstolsbundna personer inte är en bra idé.

* Vissa lokaler är praktiskt omöjliga att göra tillgängliga för rullstolsbundna. Vissa företag har till exempel sina lokaler i gamla byggnader där det inte finns någon möjlighet att bygga någon hiss, ramp, eller dylikt. Ska de här verksamheterna tvingas lägga ner eller flytta? Ska de tvingas tillhandahålla en tjänst där de skickar ner ett par starka killar för att lyfta personen upp för trapporna?

* Vissa lokaler, rentav de flesta, får plats med mindre grejer och personer om de är byggda på ett sätt så att rullstolsbundna ska kunna komma fram. Tänk dig en restaurang, till exempel. Många restauranger och krogar kommer behöva ta bort bord för att vägen till toaletten ska vara tillräckligt bred för en rullstol att komma fram. Då kan mindre personer vistas i restaurangen, och lönsamheten minskar.

* Det finns extremt få rullstolsburna personer. Faktiskt. Är det verkligen rimligt att man ska behöva anpassa vartenda jävla lokal i hela jävla landet, bara för att det finns några tusen personer i rullstol? Var ska man dra gränsen? Det finns ett par tre personer i världen som är längre än 2.5 meter, ska alla lokaler i världen tvingas ha höga tak för att anpassa sig för de här personerna? Eller tänk på alla som är väldigt korta (dvärgar är väl den politiskt inkorrekta termen). Ska man göra alla byggnader och lokaler pyttesmå för att anpassa sig till dem? Det är helt enkelt inte rimligt att vartenda lokal ska anpassas till personer i rullstol.

En kvinna i Haninge anmälde en taxichaufför för våldtäkt, när han hotade med att polisanmäla att hon och hennes pojkvän smitit från att betala. Taxichauffören var såklart oskyldig, vilket uppdagades när man tittade på bilderna från övervakningskameran i hans taxibil. Paret ska nu åtalas för falsk tillvitelse. Intressant (men möjligen inte fel) att de åtalas som ett par, när det är kvinnan ser ut att vara den som begått brottet. I fall med en manlig förövare och en kvinnlig medhjälpare tycks det vara betydligt vanligare att kvinnan slipper undan.

En annan intressant aspekt är att det finns kvinnor som är benägna att göra falska våldtäktsanmälningar. Man kan bara spekulera i hur många ouppklarade misstänkta våldtäker som är falska.

Med en ökande klimathysteri så passar denna videon bra in. Det är “Penn & Teller’s Bullshit”, säsong 1, avsnitt 13, och ämnet är “klimathysteri”. Enjoy!

Penn and Teller - Bullshit! - Environmental Hysteria

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson föreslår i SvD att våldtäktslagstiftningen bör skärpas. Spontant låter det ju grymt bra! Om man kan sätta dit några extra brottslingar så är det bara positivt. Det råder ingen tvekan om att våldtäkt är ett brott som bör ha hög prioritet. Men så till själva förslaget:

Den som företar en sexuell handling mot eller utverkar en sådan handling mot en person som inte frivilligt deltar däri döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst fyra år. Om våld eller hot förekommer under det sexuella övergreppet bedöms det enligt vanliga straffbestämmelser om våld eller hot. Detsamma gäller de skador som offret kan få av själva övergreppet.

Innebörden är alltså att en åtalad ska kunna dömas för våldtäkt trots att denne varken har gjort sig skyldig till hot, förtäckt hot eller våld; trots att den åtalade kanske inte ens var medveten om att ett brott har begåtts, och därmed heller inte har haft något uppsåt. Eriksson menar alltså på fullaste allvar att en kvinna (för det är främst en kvinna som offer som lagstiftningen avser, tragiskt nog) i efterhand ska kunna säga att hon inte ville ha sex, men inte gjorde något motstånd och inte visade något tecken på ovilja, och därigenom få sin partner fälld.

Som det ser ut idag finns det inget hinder för att få en gärningsman fälld trots att kvinnan har agerat relativt tillmötesgående – det faller in under definitionen av ett “förtäckt hot”. Om gärningsmannen subtilt har agerat hotfullt, och kanske vid ett tidigare tillfälle faktiskt har varit hotfull så ska det juridiskt sett inte vara något hinder för att fälla denne.

Det Peter Eriksson föreslår är i praktiken omvänd bevisbörda. Om “offret” vid något stadie (under samlaget eller efter samlaget gör detsamma) bestämmer sig för att hon inte ville ha sex, så är det hennes fulla rätt att anmäla brottet, trots att hon inte har gjort något som helst motstånd och att det inte föreligger någon särskild anledning till varför hon har agerat så passivt. Det behövs alltså inga bevis på vare sig hot, våld eller någon udda form av tvång, utan det blir den åtalades uppgift att bevisa att målsäganden uttryckligen, sanningsenligt, nyktert och ärligt har givit tillstånd till samlaget – vilket är praktiskt omöjligt, och kommer att leda till att man kommer att kunna fälla i princip alla våldtäktsanklagade, så länge det går att bevisa att denne kan ha befunnit sig på ungefär samma plats som offret ungefär vid tiden för brottet.

DN rapporterar om löneskillnader mellan kvinnor och män. Det nämns att kvinnor endast tjänar 83 procent av vad män tjänar.

DN: “Men om man tar hänsyn till att kvinnor och män har olika yrken och utbildningar blir kvinnornas lön 93,5 procent av männens.”

Här är en rapport från 2006 där man kan läsa hur man kommer fram till statistiken. Här är en artikel där löneskillnaderna granskas, och där slutsatsen är att man överlag inte kan säga att det finns någon lönediskriminering av kvinnor i arbetslivet. Löneskillnader finns det såklart, men osakliga löneskillnader – där en lägre lön betalas ut på grund av att arbetstagaren är kvinna – är inget generellt fenomen.