Befriaren

Nu vill Miljöpartiet och Vänsterpartiet införa köttskatt. Jag fick känslan av att IPCC:s uttalande skulle orsaka detta redan den 8 September, och nu fick jag mina farhågor bekräftade.

Nu är det inte bara köttskatt det handlar om, det kan också handla om att strypa frihandeln, speciellt för producenter i Brasilien. Det är lätt att att kritisera vår livsstil och försöka lagstifta om hur man ska leva, men man bör ha i tanke att det man gör är att man totalt sabbar för fattigare länder, som lever på sin export av billiga varor.

Det är helt vidrigt hur miljöargumentet används för att styra folks liv, för miljön äger ju människan, och vi har ju ett ansvar att ta vara på miljön för kommande generationer? Tro vad ni vill, men tvinga inte på dina grannar din livssyn eller livsstil så att du med dina oinformerade åsikter kan känna dig bättre än alla andra för att du räddar världen.

Med en ökande klimathysteri så passar denna videon bra in. Det är “Penn & Teller’s Bullshit”, säsong 1, avsnitt 13, och ämnet är “klimathysteri”. Enjoy!

Penn and Teller - Bullshit! - Environmental Hysteria

Det verkar som om Kuba överlevde orkanen Ike hyfsat bra ändå. Men nu kommer rapporter om att den väntas orsaka enorm skada i Texas. Haiti är redan svårt drabbat, men förväntningarna verkar vara att Texas kommer att drabbas hårdast. Det ska bli intressant att se hur detta påverkar presidentvalet i USA.

Läs vidare: SvD, DNa, DNb, DNc.

Tyckte att denna videon var ganska bra, enjoy!

SvD skriver idag om hur orkanen Ike under det närmaste dygnet riskerar att orsaka total förödelse på Kuba. Om vi lägger klimathysterin åt sidan för en liten stund, så kan vi analysera hur det politiska läget på Kuba påverkar beredskapen inför den situation som kan tänkas uppstå efter orkanen har blåst förbi.

SvD: Över 900 000 personer har redan evakuerats och köerna i landets mataffärer var under dagen långa när alla ville bunkra konserver. Kuba har historiskt sett varit bra på att evakuera sina medborgare och därmed hålla ner dödssiffrorna.

Att köerna till mataffärerna var långa är föga oväntat. Det torde inte vara någon avsevärd skillnad gentemot innan. Bortsett från att Kubanerna förmodligen inte använder ShopExpress (och om de gör det så har de antagligen ingen självutcheckning) så beror de långa köerna på att marknaden är kontrollerad av staten. Det finns till exempel ransoner på hur mycket ris man får köpa, men ransonerna är förhållandevis små, så det är väldigt många familjer vill utnyttja hela sin ranson, och som använder olika smarta lösningar för att överskrida ransonen. Om för många utnyttjar sin ranson fullt ut tar riset slut, så den förnuftiga kubanen ser till köa i god tid om denne verkligen har bestämt sig för att ha Ris à la Malta på julbordet. När många resonerar på samma sätt (vilket normalt sett uppstår vid löneutbetalningar – och, i Kubas fall, vid utdelning av ransoneringskort –, inför veckoslut och under högtidsdagar), så uppstår köer.

Ponera nu att orkanen totalförstör hälften av alla risodlingar på Kuba. Ransonen måste då halveras, och den kuban som inte stod i kö för att köpa ris innan, kommer att göra det då.

Hur löser då en kapitalistisk ekonomi detta? Enkelt: priset på ris stiger så till den grad att efterfrågan på ris varken är mer eller mindre än så mycket ris som produceras. Därmed finns det ingen skillnad mellan hur mycket ris folk vill köpa och hur mycket ris som finns att köpa – alla får så mycket ris de är beredd att betala för. Den som inte tycker att ris är så jättegott köper då istället makaroner, potatis, quinoa eller nudlar; varor som kanske var dyrare än ris innan stormen, men som efter stormen var mer kostnadseffektivt.

Den ökade efterfrågan på övriga basvaror leder förstås till en prishöjning även på dem, men prishöjningen blir inte lika stor som för riset, eftersom det är fördelat över ett stort antal varor. Prishöjningen för makaronerna blir dock tillfällig, eftersom produktionen av makaroner kommer att ökas som följd av ökad efterfrågan. Ingen behöver egentligen få mindre mat på sin tallrik, med andra ord.

Förutom kubanerna då…

Den nya guden, klimatet, kräver nu en köttuppoffring (DN, SvD, Sydsvenskan). Som många säkert sett så används klimatet som ett allt större argument för självuppoffring. Detta är, i en sekulär värld, mycket upprörande.

Nu är kött en synd, och skall bekämpas. Det har förstås varit så länge i Indien, där troende hinduer lever som vegetarianer, på grund av deras tro. Detta är förstås inget problem då det inte skadar andra människor än de som är troende, problemet uppstår när den värderingen påtvingas genom höjda skatter på den varan eller “utsläppsrätter” på kött.

Detta kan tyckas vara svammel, och många påstår säkert att kött inte kommer skattas hårdare eller att det kommer krävas utsläppsrätter på kött, men det är inte det detta handlar om.

Det allvarliga ligger i att politikerna ges argument till när de kan behövas. Då någon politiker som inte förstår sig på ekonomi och/eller inte bryr sig om frihet kan han eller hon lätt använda klimatargumentet för att rättfärdiga, låt oss säga, en högre tull på brasilianskt kött för att “främja” närproducerade varor.

Själva grunden i miljöargumentet är vidrigt och utgår från att planeten äger oss och inte tvärtom, helt enkelt ett argument som bygger på vidrig människosyn.

…in the evenly rotating economy there is no choosing and the future is not uncertain as it does not differ from the present known state. Such a rigid system is not peopled with living men making choices and liable to error; it is a world of soulless unthinking automatons; it is not a human society, it is an ant hill.

- Ludwig von Mises (ur Human Action)

Det värsta med miljöargumentet är dock att se hur de missförstår hur ekonomi fungerar när de föreslår att vi skall krympa ekonomin för att rädda klimatet. Första frågan får ju då bli, hur ska ekonomin krympas? Det slutgiltiga svaret blir motvilligt regleringar och skatter, vilket är effektivt när man vill krympa ekonomin.
Det finns fler frågor man kan ställa där, men det viktigaste är att svara den delen av miljöargumentet.

En krympt ekonomi är bara ett annat ord för krympt levnadsstandard och krympt medellivslängd, hur detta gynnar någon är svårt att se. Samtidigt så får en krympt ekonomi det svårt att hitta lösningar på existerande problem då man blockar ut tillgång och efterfrågan, ett bra exempel kan vara energi, om det konsumeras mindre energi finns det mindre anledning att göra kostsamma satsningar inom branschen, eller finansiera forskning där, vilket resulterar i att mer resurser slösas bort i en krympt ekonomi.
http://bloggar.se/om/IPCC
http://bloggar.se/om/ekonomi
http://bloggar.se/om/klimat
http://intressant.se/intressant