Socialdemokraterna och Moderaterna i Stockholm bråkar med varandra om vilken modell den planekonomiska sjukvården ska ha. Att analysera de olika partiernas föreslagna modeller känns onödigt, eftersom min poäng med det här inlägget är att marknadsekonomi är det enda systemet som fungerar. Att, som riksdagspartierna gör, sitta och föreslå olika modeller är ungefär som när myndigheterna i gamla Sovjet satt och diskuterade vilken ekonomisk modell de statliga matbutikerna skulle ha. Skulle varje medborgare få en limpa bröd i veckan eller två? Ska man finansiera de statliga matbutikerna med 70% kommunalskatt och 30% statlig skatt, eller är 60/40 bättre?

Det är denna sortens justeringar i ett planekomiskt system som nu riksdagspartierna gör inom vården. De sitter och bråkar om hur den planekomiska sjukvården ska fungera, men precis som med matbutikerna i Sovjet så är den enda verkliga lösningen är att slopa planekomin och tillåta en helt fri marknad. Precis som med matbutikerna i Sovjet så kommer sjukvården per automatik att fungera dåligt så länge den är skattefinansierad. De olika “modellerna” som politikerna föreslår kan visserligen göra en viss skillnad; Vissa modeller fungerar mindre dåligt än andra, men det enda som fungerar bra på riktigt är oreglerad marknadsekonomi.