Antiporrpropaganda i SVT
fredag, september 12th, 2008Lördagen den 4:e oktober skall SVT ägna en helkväll åt antiporrpropaganda. Eller rättare sagt så skall de ha en “opartisk” temakväll om porrbranschen, där endast dokumentärer som visar branschen i ett negativt ljus visas.
Ur DN: Då sänds först tre dokumentärer om porrbranschen, bland andra filmerna “Pophoran” som följer en mamma som har en porrsajt, och en dokumentär om tidernas mest lönsamma porrfilm “Långt ner i halsen”. Enligt reportaget hamnade inkomsterna hos maffian, och hälften av de medverkande i porrfilmen är döda i dag.
Jävlar vad opartiskt… Jag känner på mig att SVT inte kommer visa några dokumentärer där porrskådespelare berättar att de faktiskt är ganska nöjda med sina jobb. Jag har också en känsla av att endast folk som är emot porr kommer bjudas in till eventuella paneldiskussioner. Det är synd att inte fler feminister ansluter sig till sexpositiv-feminism. Den här negativa synen på sex, där en kvinna som har sex på ett sätt som är utanför “normen” per automatik antas vara förtryckt eller lurad av män och patriarket, som så många feminister ansluter sig till, grundar sig i samma unkna kvinnosyn som religiösa fundamentalister hämtar sin inspiration från. Kvinnor ska bara gilla snäll, mjuk sex med snälla killar.
Om en kvinna gillar att ha hårt sex, BDSM, eller faktiskt gillar sex tillräckligt mycket för att ha det som yrke, då tar man för givet att kvinnan egentligen inte gillar det här sexet, utan bara gör det för att tillfredsställa männen, för att hon är förtryckt, hjärntvättad eller har dåligt självförtroende. Denna sexnegativa syn på sex berövar kvinnor sin rätt till sexualitet. Man berövar kvinnan rätten att tända på vad hon vill, och ha sex med vilken villig partner hon vill, av vilken anledning som helst, på vilket sätt som helst. Man ställer upp kriterier för hur sexet ska gå till för att vara “bra” sex, vilket i princip är ett sätt att “reglera” sex och sätta tyglar på det, vilket berövar kvinnor deras sexuella frihet. Att socialkonservativa religiösa kristna och dylikt har den här synen är inte särskilt förvånande, men det är förvånande och beklagansvärt att så många feminister har anslutit sig till den här kvinnofientliga, kvinnoförtryckande, och konservativt kristna synen på sexualitet.