Under finanskrisen har, iallafall jag fått höra att eftersom Bernanke är centralbankschef så måste han veta vad han håller på med. Annars skulle han inte ha posten. Någonting vi måste tänka på här är att ingen person som är emot centralbank skulle bli centralbankschef. Att argumentet är ogiltigt borde nog de flesta se, men en fråga som vi glömmer att besvara då vi avfärdar “argumentet” som ett logiskt felslut är hur en centralbankschef får sitt jobb.

Som de flesta vet så agerar människor (mot personliga mål), det är någonting som inte går att motbevisa då att motbevisa någonting är att agera. Då vi har detta hörnet i pusslet så kan vi sedan få fram att en central planering av valutan är omöjlig. Vi kan aldrig hålla koll på hur mycket pengar som ska tryckas då tillgång och efterfrågan slutar att existera där ett valutamonopol börjar. För den som vill kolla upp detta ytterligare så är rekomenderad läsning Ludwig von Mises.

Logik är inte lätt om man utsätts för “politiskt korrekt” retorik dag in och dag ut.
Hur man löser finanskrisen föreslås av svenska ekonomer (givetvis inte Stefan Karlsson) är att flytta om resurser (genom att trycka pengar eller beskatta) till stora företag för att “stimulera ekonomin”.
Hur sådan magi skulle lösa problem istället för att skapa nya problem och skjuta upp redan existerande problem förklaras inte, och logiken i hur finanskrisen framställs för tankarna till Monty Python’s “Holy Grail”.

Kortfattat om hur dagens ekonomer verkar tänka:
Centralbanken trycker pengar, utan pengar fungerar inte samhället, det betyder att pengar är viktigt. Därför är centralbanken viktig, och utan den skulle inte samhället fungera. Därför är centralbankschefen viktig och det han säger måste stämma, annars skulle han inte vara centralbankschef. Om centralbankschefen har rätt så har jag rätt, eftersom att han tycker som mig. Det betyder att jag har rätt, jag vinner 1000 internet.