SvD skriver idag om hur orkanen Ike under det närmaste dygnet riskerar att orsaka total förödelse på Kuba. Om vi lägger klimathysterin åt sidan för en liten stund, så kan vi analysera hur det politiska läget på Kuba påverkar beredskapen inför den situation som kan tänkas uppstå efter orkanen har blåst förbi.

SvD: Över 900 000 personer har redan evakuerats och köerna i landets mataffärer var under dagen långa när alla ville bunkra konserver. Kuba har historiskt sett varit bra på att evakuera sina medborgare och därmed hålla ner dödssiffrorna.

Att köerna till mataffärerna var långa är föga oväntat. Det torde inte vara någon avsevärd skillnad gentemot innan. Bortsett från att Kubanerna förmodligen inte använder ShopExpress (och om de gör det så har de antagligen ingen självutcheckning) så beror de långa köerna på att marknaden är kontrollerad av staten. Det finns till exempel ransoner på hur mycket ris man får köpa, men ransonerna är förhållandevis små, så det är väldigt många familjer vill utnyttja hela sin ranson, och som använder olika smarta lösningar för att överskrida ransonen. Om för många utnyttjar sin ranson fullt ut tar riset slut, så den förnuftiga kubanen ser till köa i god tid om denne verkligen har bestämt sig för att ha Ris à la Malta på julbordet. När många resonerar på samma sätt (vilket normalt sett uppstår vid löneutbetalningar – och, i Kubas fall, vid utdelning av ransoneringskort –, inför veckoslut och under högtidsdagar), så uppstår köer.

Ponera nu att orkanen totalförstör hälften av alla risodlingar på Kuba. Ransonen måste då halveras, och den kuban som inte stod i kö för att köpa ris innan, kommer att göra det då.

Hur löser då en kapitalistisk ekonomi detta? Enkelt: priset på ris stiger så till den grad att efterfrågan på ris varken är mer eller mindre än så mycket ris som produceras. Därmed finns det ingen skillnad mellan hur mycket ris folk vill köpa och hur mycket ris som finns att köpa – alla får så mycket ris de är beredd att betala för. Den som inte tycker att ris är så jättegott köper då istället makaroner, potatis, quinoa eller nudlar; varor som kanske var dyrare än ris innan stormen, men som efter stormen var mer kostnadseffektivt.

Den ökade efterfrågan på övriga basvaror leder förstås till en prishöjning även på dem, men prishöjningen blir inte lika stor som för riset, eftersom det är fördelat över ett stort antal varor. Prishöjningen för makaronerna blir dock tillfällig, eftersom produktionen av makaroner kommer att ökas som följd av ökad efterfrågan. Ingen behöver egentligen få mindre mat på sin tallrik, med andra ord.

Förutom kubanerna då…