DN rapporterar om en kubansk musiker som fällts för förargelseväckande beteende på grund av ett antal regimkritiska och generellt provocerande låttexter. Han dömdes till böter på 600 pesos (vilket motsvarar ungefär 300 SEK, eller två månadslöner för musikern i fråga), men riskerade att dömas till fängelse i upp till fyra år.

Frågan här är inte om rättsväsendet på Kuba är korrupt och toppstyrt – det ämnet är de flesta tämligen överens i. Istället är det intressant att fundera över vad det egentligen finns för underlag att kalla förargelseväckande beteende för ett brott. Vi utgår från Sverige och svensk lagstiftning.

Ur brottsbalken 16 kap 16 §:

“Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.”,

Givet att markägaren har något att säga till om kan man hävda att det som nämns i den svenska lagstiftningen endast är ett resultat av vad allmänheten tycker om just den typen av uppförande. Problemet här är att det olagliga uppförandet i fråga i praktiken är lämnat helt odefinierat, vilket utgör skäl att anklaga lagstiftningen för att vara godtycklig, och således odemokratisk – en gummiparagraf helt enkelt. Frågan om förargelseväckande beteende borde vara brottsligt eller ej kan alltså inte behandlas, eftersom vi inte vet vad som åsyftas.

Man skulle kunna tro att lagen medvetet är utformad för att missbrukas – vilket kanske inte märkbart görs i Sverige, men diktaturen Kubas medborgare har uppenbarligen anledning att känna sig kränkta.